Om oss

År 2012 var det tid för oss systrar att överta vår mors livsverk, Farmarens Kennel. Även om vi alltid har varit delaktiga i uppfödningen kändes det ansvarsfullt att fortsätta i samma anda. Som barn var vi som en helt vanlig familj i varje fall enligt oss två, att det fanns hundar och hästar runt omkring oss kändes naturligt. Hade inte alla barn det så? Nej, så var det ju inte. Ju äldre vi blev ju roligare blev det att dela våra föräldrars intresse. På sommarloven i början av 70-talet reste vi till England. Ibland åkte vi med familjen för att studera de raser som familjen födde upp eller åkte vi systrar tillsammans för att vistas hos uppfödare. Av någon outgrundlig anledning har vår familj alltid attraherats av raser som har sitt ursprung i England.

Det vi lärde oss mycket av var de sommarlov som vi bodde hos uppfödare. Att lära sig engelska blev en naturlig följd; vi ville lära oss så mycket som bara var möjligt, då var det bara till att prata och lära sig språket. En fantastisk läromästare var Jenny Osborne, Kennel Osmart. Jenny födde upp Bearded Collie och hon hade hundhotell fast så hette det inte på den tiden, då sa man inackordering. Jenny lärde oss mycket om rasen, men också om hur hundar skall hanteras och skötas. Utan att vi förstod det fick vi lära oss om anatomi, stamtavlor, linjeavel, inavel, rashistoria och allt annat nyttigt som två vetgiriga ungdomar kunde behöva lära sig.

Hundarna var familjens gemensamma intresse, vi sporrade varandra med att lära och utvecklas hela tiden. Relativt tidigt upptäckte våra föräldrar att vi hade mer talang än de själva när det gällde visning av hundar i utställningsringen. Mycket av ansvaret med förberedelser av hundarna, pälsvård, träning, anmälning till utställningar och själva resorna kom att ligga på oss två tonåringar. Det var vi två som bestämde vilka hundar som skulle matchas och vilka tävlingar vi åkte på.  Avelsplanering gjordes oftast vid köksbordet när hela familjen var samlad. Allas åsikter värderades lika, vilket gäller än idag!

1977 utbildade sig Charlott till ringsekreterare, några år senare blev även Ulrica färdig ringsekreterare och det var dags att prova på arbetet på många olika utställningar.  Ulrica var först med att söka och bli antagen till domarutbildningen 1991. Året efter blev Charlott antagen och examinerad. För oss känns det utvecklande att fortsätta kombinera vår egen uppfödning, hundägande med domaruppdrag. 

Domaruppdragen har givit oss mycket inspiration. Vi har träffat nya människor och vi har haft förmånen att resa till länder som vi troligtvis inte hade gjort om vi inte hade haft det intresset som vi har.  Många minnen finns från fantastiska resor men vissa är mer speciella än andra. Som t ex när Charlott blev inbjuden att döma sin första Beardisspecial i Skottland 2003. Till BIS och gjorde hon unge Diotima Sea Wolf At Ramsgrove, Tolly vann sitt första CC på den utställningen som skulle följas av många fler. Året efter blev han vinstrikaste Bearded Collie  i Storbritannien.  För Ulricas del blev domaruppdraget i Polen minnesrikt. Ulrica blev inbjuden att döma en Bearded Collie-special som visade sig bli väldigt speciell. Genom det domaruppdraget fick hon senare från Polen hämta hem sin “Sara”, Multi Ch Duchess Montebello Smartness.

Vi älskar att göra annat än att “bara” visa våra hundar på utställning vilket har resulterat i många allroundplaketter för våra hundar. För visst är det härligt att fjällvandra, gå viltspår valla får eller träna rallylydnad med sina bästa fyrbenta vänner.

Farmarens kennel blev tilldelad Hamiltonplaketten för förtjänstfull uppfödning av Bearded Colle 1985 och Specialklubben för Bearded Collies uppfödarmedalj 1994.

Bergsman är Svenska Terrierklubbens vandringspris. Den som får vårda Bergsman ska enligt statuterna visat god sportsmannaanda i och utanför ringen. 2011 fick Ulrica och Charlott motta priset, när det är tid ska innehavaren av vandringspriset dela ut det till en person som uppfyller statuterna. Vi själva blev tilldelad priset av Cindy Pettersson, välbekant terrierprofil.